P2's svar på KML remiss

Details
Category: Aktuellt
Published: Sunday, 21 October 2012 09:16
Written by Pär Ahlgren
Hits: 5143

P2 har svarat på remissen om förslag på förändringar av Kulturminneslagen (KML) som bland annat förändrar skyddet för vrak.
 
YTTRANDE 2012-09-03
Betänkande SOU 2012:37 Kulturmiljöarbete i en ny tid (dnr Ku2012/943/KA)
Avseende förslag till revision i lagen (1988:950) om kulturminnen m. m. (förkortas ned som KML) och nya nationella målen för kulturmiljöarbetet (daterad juni 2012).
 
Sammanfattning
Vi i föreningen P2 – Svenskt Vrakskydd* instämmer i föreslagna nya nationella mål för kulturmiljöarbetet, men motsätter oss de föreslagna ändringarna i KML, med undantag för att vi instämmer avseende att införa en möjlighet att skydda yngre skeppsvrak är en mycket angelägen komplettering av KML. Vi föreslår en revidering av förslaget till ändringar av KML, främst avseende kulturarv under vattnet.
 
Motivering
Föreningens fokus ligger på att bevara och främja upplevelsen av lämningar under vatten, främst vrak efter fartyg som kan upplevas genom dykning, varför våra åsikter främst rör de delar som berör dessa lämningar. Vi anser att införandet av ett fast åldersrekvisit som innebär att fornlämning/fornfynd skall vara från tiden före 1750 inte är bra och onödigt långt tillbaks i tiden jämfört med vad som allmänt uppfattas som ”forna tiders bruk” eller skyddsvärt. Framförallt när det gäller lämningar som finns under vatten, där förutsättningarna för bevarande är mycket annorlunda än för lämningar på land, dels genom miljöfaktorer och dels en annan inverkan från omgivningen än vad som är vanligt på land. Lämningar under vatten är ofta även av en annan typ lämningar på land och ligger dessutom ofta exponerade på botten där de lätt kan påverkas vid mänsklig närvaro. Dessa faktorer motiverar att särskild hänsyn tas till dessa lämningar. Vi anser att möjligheten att selektivt kunna skydda yngre vrak är mycket bra, men anser att det är mindre bra med ett fast årtal (enligt förslaget år 1900) för det generella skyddet av vrak. Vi värdesätter framförallt det symboliska värdet med lagförslaget genom att det tydliggör att även yngre vrak har ett kulturhistoriskt värde. Något vi finner olämpligt i föreslagna ändringar är att många vrak vid övergången till en ny lag kommer att förlora sin status som fornlämning på grund av det nya åldersrekvisitet, om inte många enskilda beslut fattas om att klassa dem som yngre fornlämningar. Generellt anser vi att vrak efter fartyg borde ha ett kortare åldersrekvisit än idag, och att förslaget därför går emot vad som vore önskvärt för att kunna bevara dessa lämningar och säkra möjlighet till ett bruk och upplevande av det dränkta kulturarvet för exempelvis rekreation och turism, samt säkra deras informationsvärde för kommande generationer. Vi anser vidare att inte bara vrak efter fartyg utan även vrak efter flygfarkoster särskilt borde omnämnas i lagen, då flyget har genomgått en snabb samhällsutveckling, röner stort intresse hos allmänheten och dessutom ofta är mycket känsliga på grund av sin lätta konstruktion. Särskilt flygplansvrak i vatten har varit förskonade för mänsklig påverkan och utgör ibland de enda bevarade exemplaren av äldre flygplanstyper, men utgör idag också populära besöksobjekt genom ökad sportdykning och tar relativt lätt skada vid oförsiktiga besök. Vi anser vidare att det redaktionella arbetet med att förtydliga lagen kunde ha varit mer omfattande. Bland annat genom att ersätta begreppet ”skeppsvrak” med förslagsvis ”fartygslämning”. Detta dels för att den marinarkeologiska tillämpningen inte skall avvika från definitionen i Sjölag (1994:1009) (som anger ”skepp” som minst 12 m långt och minst 4 m brett), dels för att undvika oklarheter om vad som utgör ett ”vrak”. Under avsnittet om metallsökare definieras inte metallsökare närmare, vilket vore önskvärt med tanke på ökat bruk av teknik för att lokalisera metall, exempelvis utrustning för säkerhetskontroll av personal, så kallad markradar (skickar radarvågor ner i marken) och magnetometer (släpas efter fartyg på sjön för att hitta avvikelser i magnetfält och kan används vid vrakletning). Nuvarande och föreslagen lydelse är dessutom inte helt tydlig för fartyg på sjön då den refererar till förhållande på land (exempelvis vägar). Även miljöaspekter (exempelvis drivmedelsläckage från vrak) kunde tagits upp för att klargöra regelverket.